Skall idag träffa en biståndshandläggare på kommunen gällande min lilla mamma som glömmer nästan allt men är ändå pigg som en mört. Det känns lika jobbigt som när vi skulle ha in Arvid på dagis som min underbara mamma "räddade" oss ifrån när han bara var två år. Han började sen vid 4 års ålder, 3 timmar om dagen. Det passade oss perfekt. Igår hjälpte mig en härlig kvinna så jag fick se ett boende där hon har sin bror. Vi var där och visst var det fint men hjärtat värker. Ska jag sätta mamma på ett hem även om jag tror att hon skulle älska att ha folk runt sig. Hon är en tillgång för många med sin energi & humor. Jag erkänner att jag är så trött på henne ibland, speciellt då hon ringt mig sju gånger på raken eller kommit upp till ateljén 3 gånger på en dag. Ilskan tär och samvetet gnager. Min mamma & även pappa har gjort allt för mig. Bättre föräldrar kan man inte önskat sig så det här känns i hjärtat. Igår tänkte jag att hon får flytta hit men det inser jag att det fungerar ju inte. Mamma behöver stimulans och inte bara förvaring. Hon sprider glädje och är kul....när inte jag är i närheten för då är hon som en treåring i trotsåldern. Nu önskar och önskar jag att min mamma skall få ett perfekt boende och att hon kommer att trivas som fisken i vattnet. Återkommer om besked och mötet med handläggaren. Detta kort är till min mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar